image1.jpg

image.jpg

Almedalen 2012

Studieresa till Bosnien med Expo 2012

Kommer ut som popvänster oktober 2012 :)

Fackeltåg – Gaza i våra hjärtan november 2012

Med minnet som drivkraft

Idag är en dag då orden inte kommer lätt. För idag minns vi Utøya. Vi minns och sörjer de som föll offer för intoleransens yttersta konsekvens: terrorn. Vi sänder all vår värme och kärlek till de som klarade sig – och till de familjer där en plats vid bordet gapat tom sedan dess.

Vi är många som önskade att Utöya skulle bli en vändpunkt – att vår vaksamhet mot intolerans skulle skärpas efter detta. Tyvärr blev det inte så. Kommentarsfälten på nätet svämmar fortfarande över av hat. De som står upp mot rasism och intolerans hotas – och trycket mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet ökar överallt i Europa. I Grekland patrullerar nazisterna gatorna i svarta skjortor och misshandlar migranter. I Ungern riktas hatet och våldet mot romer. I Sverige spottas det efter muslimska kvinnor i slöja och judar drabbas av hatbrott.

Den offentliga debatten i Sverige ändrar långsamt karaktär och islam diskuteras allt oftare som ett problem – som ett hot. Smärtsammast är att intoleransen inte kan avgränsas till små, marginaliserade grupper. Den lever ibland oss. Vid fikabordet, på fotbollsträningen och i alla samhällsgrupper. Det gör vår kamp svårare – för det är en utbredd längtan efter enkla generaliseringar vi måste bekämpa.

Vi vill ha ett samhälle där människor värderas efter sina handlingar och inte efter sin religiösa, etniska eller kulturella tillhörighet. I dag minns vi Utöya. Men imorgon måste kampen mot intoleransen fortsätta med ännu större styrka. Vi har gjort mycket – men vi behöver bli ännu flera och ännu starkare. På varje plats där rasism och intolerans visar sig ska vi finnas. Våra ord om ”aldrig mera” kan bara få kraft om vi även aktivt bygger ett samhälle som verkligen rymmer alla. Tveka aldrig – vi kommer att lyckas. Men då behövs du och jag. Varje dag.

Dags att lagstifta om rätt till vård för alla – en mänsklig rättighet.

Utdrag ur den migrationspolitiska debatten torsdag den 8 december 2011.

I Sverige borde mänskliga rättigheter vara individuella och absoluta – och framförallt borde de gälla just de människor som behöver dem mest – asylsökande, papperslösa och diskriminerade. Så är det inte nu.

När du eller jag blir sjuka är hälso- sjukvården skyldig att ge oss vård efter behov. Personalen får inte snegla på vår status i samhället, vår politiska hemvist, vår religiösa tro eller vem vi älskar. På den grunden vilar även hälso- sjukvårdens etiska principer sedan 2500 år. Det är principer vi är stolta över – och det är principer som vi kräver att sjukvården ska hävda.

När papperslösa Bahar blir sjuk ber vi sjukvården bortse från hennes behov. Istället ska de titta på hennes juridiska status – som om sjukdomar endast drabbar den som har svenskt personnummer. Som om behoven beror på vilka papper som finns i fickan. När asylsökande Ibrahim blir sjuk ber vi sjukvården överväga om vården är nödvändig eller om den kan ”anstå”. En sådan gränsdragning finns inte för några andra människor i Sverige – en sådan gränsdragning finns inte i sjukvårdsetiken.

Knacka på dörren till kliniken för papperslösa. Titta in och se det enorma frivilligarbetet som görs på kliniker i landet för att tillgodose rätten till hälsa. Träffa läkare, sjuksköterskor och kuratorer som kämpar för att ge de allra mest utsatta den mest basala vård de behöver. De träffar asylsökande, de träffar papperslösa och de försöker efter bästa förmåga täcka över vårt samhälles kolossala misslyckande.

Jag är tacksam över att alla dessa frivilliga orkar. Men samtidigt skäms jag ända in i märgen över att de ska behöva göra det. Jag skäms över att FN:s särskilda rapportör för hälsa, Paul Hunt, ska behöva påpeka för Sverige att papperslösa och asylsökande i Sverige inte får rätten till hälsa tillgodosedd och att alla bör ges lika rätt till vård.

Knacka på dörren till kliniken för papperslösa och se att inte ens alla barn i Sverige har lika rätt till vård. Träffa kvinnor som inte får regelbunden mödravård och som förlöses av frivilliga i hemmet. Träffa lungsjuka Samir, som går med sin kroniska lungsjukdom – ständigt orolig att bli så sjuk att han behöver sjukhusvård.

Knacka på dörren till kliniken för papperslösa och svara på vårdpersonalens fråga om varför utredningen om rätt till vård för papperslösa och asylsökande inte ännu kommit ut på remiss? Utredningen leddes av Erna Zelmin och presenterades i maj 2011. Helt i enlighet med de internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa föreslog utredningen att papperslösa och asylsökande ska få samma rätt till sjukvård som personer folkbokförda i Sverige.

Migrationsminister Billström var snabb att avfärda utredningen och påstå att det skulle bli för dyrt. Vad får mänskliga rättigheter kosta, migrationsminister Billström? Är knappt halva kostnaden för restaurangmomsen för mycket – blir vi inte tillräckligt mätta då?