Ett svar till Fadumo..

6 May

Tystnad kan vara smärtsamt talande. Och aldrig blir det så tyst och tomt som när frågor inte får svar.

För drygt en månad sedan stod vi här och debatterade den migrationspolitiska överenskommelse som ingåtts mellan regeringen och miljöpartiet.
Kännetecknande för överenskommelsen är att den inte ger några svar – att den låter väntan, tystnad och tomhet fortsätta. Därmed fortsätter regeringen nu med miljöpartiets hjälp driva en politik som tydligt strider mot internationella konventioner och förhoppningen om en human och generös flyktingpolitik.

Inte heller för en månad sedan blev vi mycket klokare på vad överenskommelsen skulle innehålla – förutom fyra redan pågående utredningar och några – visserligen välkomna – mindre ändringar kring asylprocessen.

Häromdagen hade jag förmånen att träffa Fadumo från Falköping. Efter sin flykt från Somalia har hon fått asyl i Sverige. Hon berättar om att komma bort från sina barn i krigskaoset och att sedan – efter att en väninna äntligen hittat dem i flyktingläger – inte kunna få hit dem. Så här säger hon:

”Det gör ont i mig – det är svårt att förstå den situationen som har uppstått nu när jag har hittat dem, och de inte får komma till mig. Hela tiden läser jag beslutet om och om igen och bara gråter. Jag vill bara se mina barn, jag kan knappt prata om det. Det är nästan omöjligt att klara av den här situationen. De har ingen annan än mig. Jag är orolig, de är barn. Vad som helst kan hända.
Jag har inte sett barnen på mer än tre år nu. De yngsta är bara 5 och 7 år, den äldsta är 17 år och får ta hand om de små själv nu.”

Fadumo lyssnar på oss idag. Tillsamman med många andra väntar hon på att återförenas med sina anhöriga – på fru, man eller barn.
Jag beundrar Fadumos styrka. Jag beundrar hennes mod.
Och lika mycket skäms jag över den behandling som hon, hennes barn och så många andra i hennes situation får av svenska myndigheter just nu.

Vi är skyldiga Fadumo ett svar. Vi är skyldiga henne och alla andra i hennes situation annat än tystnad. Vi är faktiskt skyldiga att agera.

Hur ska vi tolka regeringen och MPs avvaktande hållning till att kravet på styrkt identitet sätts över rätten till familjeåterförening?
Vad menar regeringen och MP när de säger att ”man ska finna en lösning på problemet”? När då?
Anser regeringen och MP inte längre att det även i Sverige är en mänsklig rättighet att leva med sin familj?
Hur länge anser regeringen och MP att Fadumos barn ska vänta på att återförenas med sin mamma?

Hittills har vi mötts av tystnad eller icke-svar. Man förklarar att det tar tid att stifta lagar och att det är viktigt att inte förhasta sig. Och visst är det så. Vi ska inte förhasta oss.
Men vi ska inte heller stå passiva medan människor far illa och inte får sina mänskliga rättigheter respekterade!

Migrationsminister Billström har sagt att sänkta identitetskrav vid familjeåterförening skulle kunna bidra till trafficing och barnsexhandel. Även om det är bra att Billström tar denna hemska brottslighet på allvar skjuter statsrådet helt vid sidan av målet…

Risken för handel med barn och flyktingsmuggling ÖKAR naturligtvis så länge det inte finns säkra, lagliga vägar till återförening.
När minderåriga får klara sig själva i krigshärjade länder bäddas för människohandel och utnyttjande. Det enda rimliga är att minska beviskravet på identitet så att det räcker att göra sannolikt med t ex DNA, blodprov eller kompletterande dokument att släktskap eller familjeband finns.
Då skulle vi ta Fadumos vädjan på allvar – då skulle vi tillgodose familjers rätt till återförening.

Att moderaterna inte agerar är väl inte så förvånande – där har en restriktiv flyktingpolitik allt för länge varit målet. Men att även Kristdemokraterna, som ju säger sig värna familjen, accepterar detta är förvånande.

Ännu mera beklämmande är att även Miljöpartiet, som länge har arbetat tillsammans med Vänsterpartiet för en human flyktingpolitik, nu valt att ansluta sig till avvisningspolitiken.
Med MPs överenskommelse med regeringen träder en ny grönhöger fram. Argumentet – att man med överenskommelsen blockerar SD från att påverka migrationspolitiken och hindrar ”en dansk utveckling” håller inte. Man kan inte bekämpa främlingsfientlighet med främlingsfientlighet light. Man kan inte bekämpa dålig politik med lite mindre dålig politik. Det som krävs är en helt annan politik!

Tystnad kan vara smärtsamt talande. Och aldrig blir det så tyst och tomt som när frågor inte får svar. När nödvändiga steg inte tas.

Människor flyr inte lättvindligt. De lämnar inte språk, kultur, hemvana gator, släkt och vänner utan anledning. Allteftersom EU bygger upp murarna mot omvärlden blir det dessutom allt farligare att ta sig till Europa och en eventuell asylprövning. För den asylsökande finns det idag i princip inga lagliga vägarna in i Europa. Flyktingsmugglare gör stora vinster på dessa människors desperation och förtvivlan.
På slingriga vägar, över berg eller flodar tar dessa människor sig. De köper en plats på farliga småbåtar för att ta sig över Medelhavet.

Det som krävs är ett stopp för EU:s murbygge mot flyktingar och skyddsbehövande. Asylviseringar måste införas för att skapa lagliga vägar för att söka asyl i Europa.

Men istället väljer regeringen – och häpnadsväckande nog nu också MP – att helt reservationslöst ställa sig bakom Stockholmsprogrammet och harmoniseringsprocessen inom detta område. Man ska till och med prioritera att genomföra återvändandedirektivet, något som MP varit en mycket tydlig kritiker till fram till nu.
Dessutom anser MP numera att Dublinförordningen, som ju på ett helt förödande sätt kortsluter asylrätten, ska vara oförändrad, och det samma gäller transportöransvaret.

Tystnad kan vara smärtsamt talande. Och aldrig blir det så tyst och tomt som när frågor inte får svar. När nödvändiga steg inte tas.

Det är att likna med att stå på land och se ett skepp i sjönöd. Vi ser hur det ligger till. Båten läcker ju! Hur ska vi kunna förklara att vi visste – att vi såg och hörde, men att vi inget gjorde?

Just nu står vi här och vet vad som borde göras. Vi vet att begreppet ”synnerligen ömmande skäl” är för restriktivt och att t ex svårt sjuka barn och vuxna därför avvisas.
Vi vet att begreppet måste ändras till ”särskilt ömmande” om det ska finnas lagligt utrymme att ge asyl av humanitära skäl.

Och ändå händer ingenting. Ska vi tolka det som ovilja? Ska vi tolka det så att samtliga borgerliga partier och nu även grönhögern tycker att en restriktivare asylbedömning i dessa fall är rätt? Tills ni väljer att göra något åt saken finns faktisk ingen annat sätt att tolka det!

Vi står här och vet att begreppet ”väpnad konflikt” måste tydliggöras så att den som flyr undan krig och svåra inre motsättningar i hemlandet faktisk kan få det ett skydd som motsvarar folkrättens betydelse. Ändå väljer regeringen och grönhögern att passivt se på utan att agera.

Vi står här och vet att familjer splittras. Ibland tvingas den ena föräldern lämna partner och barn i Sverige för att med fara för liv och hälsa återvända till hemlandet för att söka uppehållstillstånd därifrån. Ibland avvisas familjen till olika länder. Detta trots att rätten att leva med sin familj är en mänsklig rättighet.

Tystnad kan vara smärtsamt talande.

Vänsterpartiet tänker inte låta tystnaden råda. Vi vill skapa förutsättningar för en rättvis, human och generös migrationspolitik.

Vi vill att Fadumo ska få ett svar här idag: din rätt till att återförenas med dina barn väger tyngre än kravet på styrkande av identitet. Vi vill att asylsökande i Sverige ska veta att Sveriges riksdag är beredda att agera när vi ser att systemet så uppenbart inte fungerar som det ska!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: