En extremists bekännelser…

6 Apr

Politik handlar ibland om att vinna makten över språket. Moderaterna med propagandaminister Schlingmann i spetsen har varit ovanligt skickliga på detta. Men det innebär att borgerligheten har skapat ett nyspråk som egentligen inte alltid betyder något – och att man skapar etiketter för att misstänkliggöra andra politiska idéer.

Jag är ganska vanlig, ganska lagom. Jag är medelålders, medelklass och bor i mellersta norrland. Med mina 2 barn ligger jag nära genomsnittet för mammor i Sverige, och jag tycker om helt vanliga saker som vårdagar med takdropp, en bra bok och fredagsmys framför teven. Som vänsterpartist grundar mina politiska åsikter sig i arbetarrörelsens insikter om att ett jämlikt och solidariskt samhälle är ett bra samhälle för oss alla att leva och utvecklas i – ett samhälle som är tryggt och stabilt även för företag och investerare.

Ändå extremistförklaras jag och övriga delar av arbetarrörelsen allt oftare av borgerligheten. Varför, kan man undra? Har vi vapen under sängen? Planerar vi terrordåd eller smider planer på en statskupp?

 Nej – men det är väl lika bra att bekänna: vi är tydligen extremister när vi anser att Sverige ska vara ett land där alla har goda möjligheter att leva, utbilda sig och arbeta. Vi tycker att det ska finnas en sjukförsäkring värd namnet för dem som drabbas av sjukdom, och en arbetslöshetsförsäkring för dem som drabbas av arbetslöshet. Vi tycker att kvinnor ska ha lika lön för lika arbete och möjlighet att försörja sig på en heltidslön.

Vi tycker att utbildningssystemet ska stötta dem som behöver det, så att det inte endast är barn till studievana föräldrar som lyckas. Vi tycker att den offentliga hälso- sjukvården ska vara behovsstyrd och tillgänglig, och att det inte ska vara möjligt att göra enorma skattefria vinster på våra skattepengar. Och vi tror att en sådan jämlik välfärd bäst skapas genom en gemensam skattefinansiering.

Vi tycker dessutom att Sverige ska hålla vad vi lovat då vi skrev på deklarationer om mänskliga rättigheter. Det innebär att människor som flyr undan krig, våld och förtryck har rätt till skydd och att alla människor – helt oberoende av vem de är eller var de kommer ifrån – har rätt till hälsa, sjukvård och ett värdigt bemötande.

Om dessa åsikter är extrema – ja, då är jag väl extremist. Men det är även folk jag träffar på affären, på simhallen och på gator och torg. Det verkar alltså vara ganska vanligt att vara extremist. För många av oss tror att ett annat Sverige är möjligt och att vi kan föra en politik för att uppnå ett sådant jämlikt samhälle.

I just detta fall är alternativet egoism – och det vore väl extremt?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: