Främlingsfientlighet kan inte bekämpas med lite mindre främlingsfientlighet

30 Mar

Ibland måste det självklara sägas: Främlingsfientlighet kan inte bekämpas med lite mindre främlingsfientlighet. Precis som mobbing inte kan bekämpas genom att fortsätta mobba – fast lite mindre. Precis som våld inte kan bekämpas genom att tillåta våld – fast lite mindre.

Främlingsfientlighet och diskriminering bekämpas endast genom att föra en politik som tydligt visar en annan väg. En politik som tar sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter och utan att väja tar strid för att försvara dessa rättigheter. En politik som skapar möjligheter för människor att få skydd undan krig och förföljelse, och möjligheter att påbörja ett nytt liv med samma rättigheter och skyldigheter som vi andra åtnjuter här i Sverige.

Ibland måste det självklara sägas: En naken kejsare är inget annat än en naken kejsare. Och den migrationspolitiska överenskommelsen mellan de borgerliga partierna och miljöpartiet som presenterades för några veckor sedan är gjord av samma osynliga trådar som kejsarens kläder. Ändå presenterades överenskommelsen som ett underverk.

 Men vad består den då av, egentligen? Fyra redan pågående borgerliga utredningar på områdena rätt till vård för papperslösa, rätt till skola för papperslösa barn, kartläggning av begreppet ”synnerligen ömmande skäl” och översyn av de problem som kraven på pass och id-handlingar medför vid familjeåterförening. ”Ramar”, säger man. ”Viljeinrikting”, säger man. Gott så – men vari ligger viljan?

Överenskommelsen ger inga konkreta svar på vilka grupper som ska få rätt till vilken vård. Så de papperslösa och asylsökande fortsätter vänta på rätten till vård – en mänsklig rättighet.

Överenskommelsen ger inga konkreta svar på när papperslösa barn ska få rätt till skola. Så barns rätt till skola fortsätter vara beroende av enskilda rektorers och lärares välvilja och stöd.

Den ger inte heller konkreta svar på när begreppet ”synnerligen ömmande” kan ändras så att t ex apatiska flyktingbarn inte avvisas från Sverige. Så avvisningarna av apatiska och mycket sjuka barn och vuxna fortsätter.

Överenskommelsen ger inga konkreta svar till de somaliska föräldrarna som väntar i smärtsam ovisshet på att få återförenas med sina barn. Så familjerna fortsätter vänta på sina barn.

Ibland måste det självklara sägas: Om inte ramar har ett innehåll hänger de gapande tomma på väggen. Överenskommelsen mellan borgligheten och Miljöpartiet gapar tomt. Visst har man tagit till sig tanken om en fjärde migrationsdomstol, och visst har man även tagit till sig att det krävs certifierade tolkar, bättre kvalitet på landinformation och noggrannare beslutsmotiveringar.

Men möjligheten att fylla ramen med verkligt innehåll – med beslut som i grunden förändrar livet för asylsökande och papperslösa i positiv riktning – den har man försuttit. Kvar hänger en tom ram.

Efter valet var alla politiska partier till synes rörande överens: SDs intåg på den politiska arenan skulle inte påverka politiken och en så kallad ”dansk utveckling” där mittenpartierna rör sig mot höger skulle inte få förekomma i Sverige.

En ”dansk utveckling” innebär inte bara att mittenpartierna aktivt anpassar sig för att vinna väljare med främlingsfientlig politik. En ”dansk utveckling” innebär även att etablerade mittenpartier överger sin vanliga politik för att blockera ”ännu värre politik”.

Visst känner vi igen detta? Alldeles nyligen har vi hört exakt samma resonemang från Miljöpartiet. Vid presentationen av överenskommelsen hävdade borgarna och MP att överenskommelsen blockerar en ”dansk utveckling” och stänger ute SD.

Men genom överenskommelsen överges helt grundläggande principer som t ex rätt till vård som universell rättighet – och vad som borde vara ett självklart motstånd mot moderaternas massavvisningspolitik. Istället ansluter MP sig en politik som de tidigare varit mycket, mycket kritiska till. Och huvudargumentet är att det annars skulle vara ännu värre. Detta är inget annat än just en ”dansk utveckling” fast i svensk tappning!

I måndags kom en mycket intressant forskningsrapport av statsvetarna Carl Dahlström och Anders Sundell vid Göteborgs universitet. Den visar att en utveckling mot en hårdare invandringspolitik inom samtliga partier ökar stödet för främlingsfientliga partier. Det visar oss att alla – samtliga partier på den politiska skalan – har ett ansvar om man vill hindra en fortsatt främlingsfientlig utveckling.

Då duger inte halvhjärtade resonemang om att hårdare invandringspolitik blockerar för ännu värre åtstramningar, eller att breda överenskommelser i restriktiv riktning är önskvärda. Så är det självklart inte.

Ibland måste det självklara sägas: Dålig politik kan inte bekämpas med annan, dålig politik. Istället ska vi svara på främlingsfientlighet, diskriminering och förakt för mänskliga rättigheter med ett tydligt alternativ – en annan politik. Vi i Vänsterpartiet driver en solidarisk och human migrationspolitik. Vi hoppas att övriga partier inser vilket ansvar de har och förstår vad det kan kosta oss alla att köpslå om mänskliga rättigheter.

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: